“Det är kallt. Hösten har slutit ett kraftigt tag om öriket Gelorien och man kan redan känna den vinterkyla som ligger i luften. Några löv blåser upp och du studerar deras virvlande färd genom luften innan de försvinner bort.
Du tänker tillbaka och kan inte minnas en så här kall höst, inte ens 1855 då hela vinskörden i Meldorins vingårdar gick förlorade, och gemene man gick med mössa redan tidigt i Lucreti! Vintrarna i Gelorien brukar vara rejäla, en del anser att de är stränga och ofta alldeles för kalla, men i gengäld är somrarna desto varmare. Den kommande vintern lär dock bli den kallaste på många år...
För fyra månader sen, i mitten av den ödesdigra månaden Muci, slog pesten till i Gelorien. Som tur var hann människor fly, vilket de gör än idag, och därmed hann andra regioner att varnas. Ergandon med sin vulkanstad drabbades först. Landslorden och hans familj var bland de första offren. Sedan spred sig farsoten och idag har flera tusen människor dött. Ergandon, Meria och Lingha – den nordligaste ön i regionen Trichlarerna – är de öar som är drabbade av pesten. Här är det förbjudet att ta sig in och de som skall ut kontrolleras grundligt innan de får passera. För att upprätthålla denna lag har man till sin hjälp den Gelorianska flottan med stöd från Meria och Trichlarernas respektive flottor.
På en del ställen släpper man inte ut någon eller något genom gränserna, som till exempel i Hadria, Merias huvudstad. Här lever folket i stället för dagen vilket har resulterat i en våg av brottslighet.
Man undrar varifrån pesten kom från början. Den mest spridda uppfattningen, av otalet många förslag, är den om de två jägarna. Två tjuvjägare befann sig på den förbjudna ön Efrolien, och antagligen fick de med sig ett byte som bar på pesten. Detta byte åkte de sedan med till Ergandon för att sälja. Två riksefterlysningar har gått ut efter dessa män, belöningen för den som för dem till Statsfängelset Mormo är 1000 guldmynt! Mormo är för övrigt Geloriens största fängelse, det ligger väl skyddat bakom massiva bergstoppa i Trichlarernas norra del.
Geloriens främsta vetenskapsmän har samlats i Trichlarernas huvudstad, Capricornus, för att finna bot på pesten!
Kejsaren, Petrus Gelorian IV, har länge legat sjuk. För en dryg månad sedan fick man reda på att han bar på en dödlig sjukdom. Därför är det ingen som förstår varför han inte har lämnat över makten till sin son, Ramuel Gelorian V. Samtidigt skälver Gelorien mer och mer för varje dag – utan en frisk Kejsare, vilket man inte har haft på snart två år, kan dolda makter lättare få igenom sina beslut, medan Staten inväntar order från Kejsaren. Gelorien är ingen stadig mark att stå på.
Människor i Gelorien; gastande köpmän på de trånga gatorna i Astorien, religiösa sekter på Västö, arbetande dvärgar i de mörka och djupa gruvorna på Camber, de stilla och fromma munkarna på Vespher, skogshuggare i Florentinas mäktiga skogar, handelsmän i Sifas stora städer, simpla fiskare på det lugna Nouveau, vardagliga bönder på Edorn, och så vidare, lever dock som vanligt. – I de flesta fall. Det finns tio, kanske fler, personer som letar efter något – Något de mycket gärna vill ha. Utspridda över Gelorien har en glömd makt för länge sedan placerat ut bitar av en kub, så mäktig, att de såg till att ingen någonsin skulle hitta den igen. Men, man har funnit några delar, och nu återstår endast att finna resten…
Dina andetag bildar en vit dimma framför dig samtidigt som snöflingor börjar falla från den dunkla och mörka himlen. Som ett tercken på att det nu är dags att börja ditt sökande…
Spelet kan börja!”